Inget sänkt taxeringsvärde för Sällskapet

Svalövs kommun nekades förvärvstillstånd för en jordbruksfastighet som kommunen planerade att exploatera för bostadsändamål. Kammarrätten finner att planprogrammet som kommunen tagit fram men som strider mot översiktsplanen inte medför att fastigheten ska anses vara avsedd för annat ändamål än jordbruk. Det finns enligt rätten inte heller andra skäl för förvärvstillstånd.

Nämnden beslutade att ett elbolags verksamhet omfattades av vissa klassningskoder enligt kommunens taxa för tillsyn enligt miljöbalken. En viss årlig tillsynsavgift baserad på klassificeringen skulle därmed erläggas. Mark- och miljööverdomstolen finner att nämnden saknat författningsstöd för beslutet.

Mannens arbete som observatör i fondbolagets placeringsråd innebär enligt kammarrätten inte att han haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen i fondbolaget och därför ska han inte anses som verksam i betydande omfattning. Skatteverkets efterbeskattning undanröjs.

Kvinnan är född i Frankrike och fransk medborgare. Hon är folkbokförd i Sverige sedan 2011 och blev svensk medborgare 2016. I slutet av 2015 ansökte hon i Frankrike om att få byta efternamn och hennes ansökan bifölls. Skatteverket avslog dock hennes ansökan om att få byta namn även i Sverige, med motiveringen att det finns en person som har samma namn som förnamn. Dessutom fanns ett företag med samma namn. Kammarrätten konstaterade att det måste vara förknippat med en betydande risk för problem och olägenheter att ha olika efternamn i olika länder. Kammarrätten fann därför att konsekvenserna av att inte låta henne byta namn var orimliga. Skatteverket har överklagat målet till Högsta förvaltningsdomstolen och frågan i målet är om en EU-medborgare får byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn som godkänts i ett annat land inom EU. HFD finner att kvinnans intresse av att byta efternamn väger tyngre än skälen däremot. HFD avslår därför Skatteverkets överklagande.

En fastighetsägare menade att tillrinningen av grundvatten till brunnen minskat efter att bolaget grävt i området för att lägga ner en fjärrvärmeledning. Mark- och miljööverdomstolens majoritet finner att länsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet för vattenverksamhet har haft fog för att avsluta ärendet utan ytterligare åtgärd eftersom grävningsarbetena inte utgör vattenverksamhet.

Kammarrätten finner att den aktuella fastigheten, som varit taxerad som lokal, inte borde ha varit taxerad som småhus det aktuella året. Uppgifterna som ägaren lämnat är motstridiga. Att fastigheten följande år blivit taxerad som småhus är inte skäl till annan bedömning.

Socialstyrelsen upphandlade ramavtal för bl.a. forskningsrelaterade tjänster inom katastrofmedicin. Umeå universitet lämnade anbud beträffande två avtalsområden. Socialstyrelsen beslutade dock att uppdragen skulle tilldelas andra anbudsgivare. Umeå universitet ansökte om överprövning hos förvaltningsrätten i Stockholm beträffande de två ramavtalsområden som universitetet hade lämnat anbud i. Förvaltningsrätten avvisade universitetets ansökan med hänvisning till att universitetet saknade talerätt. Förvaltningsrätten konstaterade att Socialstyrelsen och Umeå universitet båda är statliga myndigheter som utgör delar av en och samma juridiska person, staten. Enligt förvaltningsrätten omfattas därmed inte anskaffningar mellan dem av upphandlingsregelverket. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens beslut. Socialstyrelsen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen. Frågan i målet är om en statlig myndighet har rätt att ansöka om överprövning av en annan statlig myndighets upphandling. HFD konstaterar att det upphandlingsrättsliga regelverket är således inte tillämpligt på en anskaffning mellan Socialstyrelsen och Umeå universitet. En helt annan sak är att det regelverket är tillämpligt på förhållandet mellan Socialstyrelsen och andra leverantörer i den aktuella upphandlingen. Universitet saknar talerätt och förvaltningsrättens avvisningsbeslut fastställs.

En man har har tillstånd enligt lagen om elektronisk kommunikation att använda radiosändare ombord på ett fartyg. Den utrustning han använder omfattas inte av radioutrustningslagen utan av marindirektivet. Post- och telestyrelsen debiterade honom en årsavgift som bestod dels avgift for tillståndet att använda radiosändare, dels marknadskontrollavgift. Mannen överklagade och förvaltningsrätten fann att avgiftsskyldigheten enligt radioutrustningslagen inte kunde gälla for någon annan än den som har tillstånd enligt lagen om elektronisk kommunikation till att använda sådan utrustning som omfattas av radioutrustningslagen. Kammarrätten avslog överklagandet från PTS. Frågan i målet är om den som har tillstånd att använda radiosändare är skyldig att betala en avgift for marknadskontroll enligt radioutrustningslagen även om den utrustning som används inte omfattas av den lagen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens uppfattning är den som har tillstånd att använda radiosändare enligt lagen om elektronisk kommunikation därmed skyldig att betala en avgift for marknadskontroll enligt radioutrustningslagen oberoende av om den utrustning som används omfattas av radioutrustningslagen eller inte. PTS har därmed rätt att påföra mannen en avgift för marknadskontroll enligt radioutrustningslagen.

Advokatsamfundet avslog en advokats ansökan om dispens för att driva advokatverksamhet som delägare i två bolag - ett tyskt och ett svenskt. Advokaten har överklagat och målet gäller i första hand om han har rätt att överklaga Advokatsamfundets beslut att inte medge undantag från regeln i 7.4.2 VRGA om att advokatverksamhet inte får bedrivas i fler än ett bolag. Han har även yrkat att ett förhandsbesked ska hämtas in från EU-domstolen. HD avslår yrkandet om förhandsbesked och konstaterar att Advokatsamfundets tillämpning av regeln i 7.4.2 VRGA inte har varit godtycklig utan har skett med stöd av de normer som styrelsen har antagit som vägledande för god advokatsed. Beslutet kan inte heller på något annat sätt anses avvika från de kriterier som EU-domstolen har angett. Advokatens överklagande avvisas.

Tingsrätten belade en man med kontaktförbud avseende hans fru och två barn. Paret hade separerat och bodde tillfälligt i skyddat boende. Mannen väckte åtal mot rådmannen, som varit ordförande i tingsrätten vid beslutet om kontaktförbud, avseende grov egenmäktighet med barn och grovt tjänstefel. Mannens talan ogillades och han har överklagat till Högsta domstolen som fastställer hovrättens beslut.