Göteborgs hamn har upphandlat totalentreprenad för Ellandanslutning för Tankers. Två bolag lämnade anbud. Ett av bolagens anbud förkastades, då det inte uppfyllde upphandlingskravet att anbudet skulle lämnas in på svenska. De angivna referensuppdragen var skrivna på engelska och tre inlämnade CV var på norska. Bolaget överklagade till förvaltningsrätten och anförde att en snäv tillämpning av ett språkkrav kan ha en hämmande effekt på konkurrensen och därmed motverka nyss nämnt syfte. Dessutom, menade bolaget hade den andra anbudsgivaren inte heller uppfyllt samtliga upphandlingskrav, utan gjort flera reservationer mot upphandlingskraven. Trots det hade det anbudet antagits. Förvaltningsrätten finner att det överklagande bolaget inte uppfyllt språkkravet i anbudet och att det därför var rimligt att förkasta anbudet. Men förvaltningsrätten finner också att det andra, antagna, bolagets anbud innehåller skrivningar som innebär att kraven i upphandlingsdokumentet väsentligen ändrats och att detta inte är något som hamnen kan acceptera genom förhandling. Därför skulle det anbudet också rätteligen ha förkastats. Eftersom endast två anbud lämnats in och båda skulle ha förkastats beslutar förvaltningsrätten att upphandlingen skall göras om.

Kammarkollegiet har upphandlat fyra ramavtal avseende inköp av datorer, bildskärmar, surfplattor m.m. genom selektivt förfarande. Sjutton anbuds- sökande kvalificerade sig och gick vidare till selektering. Om fler än nio anbudssökande kvalificerade sig för att lämna anbud skulle ett urval göras utifrån högst mervärde. Nio bolag hörde till de anbudssökande med högst mervärde. Ett av dessa bolagen tilldelades avtal inom samtliga fyra ramavtalsområden. När detta bolag försatts i konkurs överlät konkursförvaltaren ramavtalet till ett annat av de bolag som deltagit i upphandlingen. Detta avtal hade dock inte hört till de bolag med högst mervärde. Överlåtelsen godkändes dock av Kammarkollegiet. Ett bolag som haft högst mervärde ansökte hos förvaltningsrätten att ramavtalet skulle ogiltigförklaras. Förvaltningsrätten avslog ansökan, men kammarrätten biföll överklagandet och beslutade att ramavtalen var ogiltiga. Kammarkollegiet och leverantören som övertagit ramavtalet har överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen som prövat om en ny leverantör, som sedan den ursprungliga leverantören försatts i konkurs övertar enbart den ursprungliga leverantörens rättigheter och skyldigheter enligt ett upphandlat ramavtal, ska anses ha inträtt i dennes ställe, vilket är en förutsättning för att en ny upphandling av avtalet inte ska behöva göras. Högsta förvaltningsdomstolen finner att samtliga förutsättningar var uppfyllda för att ett byte av leverantör i ramavtalen skulle få ske utan en ny upphandling. Ramavtalet är därför inte ogiltigt. HFD upphäver kammarrättens dom och fastställer förvaltningsrättens beslut.

Fyra brandmän i beredskap anställda enligt det s.k. RiB-avtalet, anmälde till sin arbetsgivare – ett räddningstjänstförbund – att de ville ha högre sysselsättningsgrad enligt 25 a § anställningsskyddslagen. Arbetsgivaren anställde därefter 16 heltidsbrandmän utan att erbjuda brandmännen i beredskap högre sysselsättningsgrad. Parterna var överens om att de fyra brandmännen i och för sig hade tillräckliga kvalifikationer för de lediga heltidsanställningarna. Arbetsdomstolen har funnit att de fyra brandmännen i beredskap var deltidsanställda i den bemärkelsen som avses i 25 a § anställningsskyddslagen och att arbetsgivaren bröt mot bestämmelsen genom att inte erbjuda dem någon av de lediga heltidsanställningarna. Arbetsdomstolen förpliktar räddningstjänstförbundet att betala 75 000 kronor i skadestånd till var och en av brandmännen.

Mannen hade haft flera vikariat som arrestvakt hos Polismyndigheten. Efter det sista vikariatet skulle han påbörja en sex månaders provanställning den 28 augusti 2020. Dagen innan provanställningen skulle börja ringde arbetsgivaren och meddelade att anställningen inte skulle bli av, eftersom han underkänts vid en förnyad säkerhetsprövning. Vid ett möte med arbetsgivaren återlämnade han uniform, passerkort m.m. och undertecknade en handling som arbetsgivaren gav honom. Han fick dock ingen egen kopia på denna. Tvist har uppstått om han fått något giltigt besked om att provanställningen skulle avbrytas, eller om anställning består. Vidare tvistar parterna om en fastställelsetalan om anställningens bestånd får föras och i så fall om en sådan talan är preskriberad. Arbetsdomstolen finner att den anställde har rätt till fastställelsetalan och att den inte är preskriberad. Däremot finner Arbetsdomstolen att arbetsgivaren överlämnade en skriftlig handling vid mötet med mannen och att hans provanställning avbröts den 28 augusti. Hans anställning upphörde därmed den dagen och han har inte heller rätt till någon lön.

Kammarrätten finner att det är påkallat från allmän synpunkt att förlänga preskriptionstiden för skattefordringarna en andra gång. Mannen har påtagligt försvårat indrivning genom att folkbokföra sig på en adress där han inte bor och underlåtit att lämna uppgift om någon annan adress.

Då mannen visat att det finns en bostadsbyggnad på fastigheten som inte ändrat karaktär och att fastigheten året efteråt taxerats som småhusenhet, så finner kammarrätten att fastigheten felaktigt varit taxerad som lantbruksenhet. Därmed ska de aktuella arbetena anses ha utförts på ett småhus vid tillämpningen av bestämmelserna om ROT-avdrag.

Högsta domstolen fastslår att en uppsägning för villkorsändring av en lokalhyresgäst måste, i centrala frågor och andra frågor som kan antas vara av väsentlig betydelse för hyresvärden, ge tydliga besked om vilken ändring som hyresgästen önskar. Parterna ska efter uppsägningen utan vidare kunna gå in i förhandlingar om en förlängning.

Det finns enligt kammarrätten inget stöd för att bestämmelserna om skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv inte är tillämpliga när rationaliseringseffekterna är begränsade. Det finns inte heller något krav på att den förvärvade ytan ska ha viss omfattning eller visst förhållande till den befintliga skogsverksamheten. Därför medges yrkat skogsavdrag.

Eftersom mannen redan dömts att betala vite för förvaringen av de uttjänta fordonen och då domen vunnit laga kraft fann hovrätten att det förelåg hinder, enligt principen om ne bis in idem, mot åtalet om miljöbrott. Högsta domstolen finner dock att det inte är fråga om samma gärning och att vitet därmed inte utgör något hinder mot åtalet om miljöbrott.

Skatteverket har enligt kammarrätten inte gjort sannolikt att just de varor som bolaget köpt och yrkar avdrag för ingående mervärdesskatt för varit föremål för ett mervärdesskattebedrägeri. Skatteverkets påstående baseras på sannolikhetsbedömningar eller utredning som inte presenterats för rätten och det är inte tillräckligt.