Målnummer HD-O-3085-21 |
Datum 2023-03-17 |
| RUBRIK |
| Var och ska betala sina rättegångskostnader efter investerartvist med Rumänien |
| KOMMENTAR |
| I slutet av 1990-talet införde Rumänien stödordningar som gav
investerare i missgynnade regioner vissa investeringsincitament, bl.a. befrielse från skatt och tullar.
Ett antal aktörer investerade i en sådan region och hade rätt till förmåner enligt stödordningarna.
Rumänien och Sverige ingick med verkan från och med 2003 ett bilateralt avtal som gav investerare från vartdera landet visst skydd för investeringar i det andra landet. Det innebar att investerare har rätt att inleda förhandlingar vid Internationella centralorganet för biläggande av investeringstvister (IC5ID) om de ansåg att deras rättigheter enligt avtalet hade satts åt sidan av värdlandet.
I samband med förberedelserna inför Rumäniens anslutning till EU upphävdes 2004 flera rumänska stödordningar.
Parterna i detta mål, som är svenska medborgare, ansåg att deras rättigheter enligt det bilaterala avtalet hade satts åt sidan och inledde ett skiljeförfarande vid ICSID där de begärde ersättning för skador till följd av att incitamenten hade upphävts. Europeiska kommissionen intervenerade under förfarandet och gjorde gällande att investeringsincitamenten var oförenliga med unionsrättens regler om statligt stöd.
ICSID förpliktade Rumänien att betala skadestånd till ett antal investerar med motsvarande drygt 900 miljoner kronor, eftersom skiljedomstolen konstaterade att Rumänien brutit mot det bilaterala investeringsavtalet med Sverige och därmed orsakat investerare bl.a. ökade kostnader för vissa råvaror och minskad vinst vid försäljning av varor.
Parter i detta mål ansökte om Kronofogdemyndigheten om verkställighet av skiljedomen. Med hänvisning bl.a. till kommissionens beslut och till att viss betalning hade erlagts genom kvittning invände Rumänien att det fanns hinder mot verkställighet. Kronofogdemyndigheten beslutade att verkställighet inte fick ske. Tingsrätten gjorde samma bedömning och förpliktade klagandena att ersätta Rumänien för deras rättegångskostnad.
Under handläggningen i hovrätten ogiltigförklarade EU-tribunalen, i juni 2019, kommissionens beslut på den grunden att en del av skadeståndet omfattade en period som låg i tiden före Rumäniens anslutning till unionen.
Rumänien betalade senare enligt skiljedomen.
Klagandena återkallade senare sin ansökan om verkställighet med yrkade att Rumänien skulle ersätta dem för rättegångskostnaderna.
Hovrätten har förordnat att var och en av parterna skall stå sina rättegångskostnader.
Högsta domstolen har prövat hur rättegångskostnaderna ska fördelas.
HD konstaterar att klagandena återkallat sin ansökan om verkställighet eftersom Rumänien betalat det belopp som verkställighetsbegäran avsåg.
När Rumänien sedermera betalade, skedde det efter att tribunalen hade upphävt kommissionens beslut och domstolar i Rumänien hade meddelat avgöranden av betydelse för frågan om verkställighetshinder. Avgörandena meddelades under tiden verkställighetsärendet pågick.
HD finner att det föreligger sådana särskilda omständigheter som medför att vardera paten ska bära sina rättgångskostnader. |
Saken Rättegångskostnader |
För att läsa all information och ladda ner den dom som eventuellt hör till behöver du ha ett abonnemang på Lex Press. Kontakta LexPress kundtjänst för vidare information.
Notera att om du fått detta dokument som en sökträff men inte hittar informationen du söker på denna sida så är det troligt att träffen gjorts i filen.
Allt material © Lex Press AB